Harry Potter och Dödsrelikerna: del 1

Betyg: 3 monument

Det första jag tänker på är färgerna, färgskalan. Mörkt, dunkelt, dystert. Lekfullheten från de tidigare filmerna är borta. Kvar står ett litet tält i ett öde landskap, i tältet några ungdomar som flyr bort från barndomen och planlöst söker vuxenblivandet. De mår inte särskilt bra, de tar dåligt hand om varandra - men det finns ingen annan. De är utelämnade åt tonårens öde landskap, åt framtidens ovisshet som hotar och de kan inte återvända. Dystert, inte riktigt vad jag hade väntat av en Harry Potterfilm, men vackert på något sätt. Vackrast är när Harry Potter sitter på stranden med den döda alven Dobby i famnen. Smärtsamt tydligt förvandlas Harry från den kristusgestalt han tidigare varit till att bli Maria, modern som bär sitt döda vuxna barn i famnen. En Pietá. Vackert och än mer oväntat.