Betyg: 4 monumentÅren rullar långsamt fram. Med start 1967. De stora siffrorna i bilden ändras långsamt samtidigt som kampen förändras. Från det tidiga ifrågasättandet av den fredliga vägen, via optimismen och den stundande segern till vapendyrkan och nya hierarkier tills det bara är misären kvar. En misär som bara blivit värre, känns det som. Är då allt vad Svarta Pantrarna kämpade för ett misslyckande? Nej, det tror jag inte, men filmen visar tydligt det tragiska i hur kampen på något vis äter upp sig själv. I korta arkivbilder, alla från svensk television får vi möta den tidens ledande amerikanska revolutionära politiker - spännande i sig, så långt från dagens rapportering av amerikansk politik.
Bäst är de enkla musikinslagen som följer skiftet av årtal och så förstås den helt fantastiska intervjun med en fängslad Angela Davis där hon upprörs över frågan om varför hon förespråkar våld. Lysande vältalig, skrämmande i sin uppriktighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar