Betyg: 4 monument
De är ganska olika, David Frost - elegant splead av Michael Sheen - snabb, smart, framgångsrik och Richard Nixon - likaså lysande spelad av Frank Langella - världsvan, trygg och erfaren. Men de möts i situationens utsatthet, i en intervju som pågår under flera dagar där Nixon vill rentvå sig och David Frost vill få honom att erkänna sin skuld.
Två män. Två viljor och en stab av rådgivare bakom var och en av dem. Ändå är det i ensamheten de möter varandra, ser något i den andres blick som de både känner igen och kan utnyttja. Det är inte renhårigt, men ärligt. En katt-och-råtta lek kring 70-talets stora politiska frågor, vem som är katt och vem som är råtta varierar.
Det är spännande även om man kan förstå (och den historiskt kunnige vet) hur det slutar. Kanske är det därför slutet blir ett antiklimax, inte alls lika fängslande som resten av filmen. Kanske är det kampen som är det intressanta, inte segern.
Bäst är i alla fall alla fantastiska sjuttiotals-slipsar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har velat se denna länge, då jag blev tipsad av en klasskompis som pluggat film för nått år sedan. Har spelat in den i vintras, men ännu inte sett den. Få se till att det blir av nu.
SvaraRadera