De flesta kritiker surar över de förenklade kristna inslagen, de kan de ju göra om de vill, men de missar det som är filmens egentliga budskap: vuxenblivandet. Att bli vuxen handlar om att hantera det onda även i dig själv; dina begär, ditt självförakt, din självupptagenhet - om du inte klarar det blir du osynlig som enfotingarna. De beter sig som småbarn hur långa skägg de än har och måste vara osynliga för att kunna skyddas mot det onda. De har inga möjligheter att själva hantera ondskan - de kan helt enkelt inte bli vuxna! Den vuxna människan kan inte heller vara osynlig utan måste ta plats. Det är faktiskt mer av kärv paulinsk teologi än söt jesusromantik, kritikerna till trots.
Men egentligen räcker det att se den som en klassisk äventyrsfilm med hjältar, svärdsstrider, hiskeliga monster, romantiska miljöer och vänskapsband som knyts i stridens hetta. Det är helt ok om man står ut med det något träaktiga skådespleriet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar