Det är New Orleans, strax efter orkanen Katrina (fortfarande ligger det båtar här och var i gathörnen) och Terence är en nyutnämnd polisofficer som går på kokain och smärtstillande för att hantera en ryggskada. Drogerna tvingar han till sig av ungdomar på stans dansställen, eller stjäl ur polisens godsförråd. Det är inte särskilt hållbart, i synnerhet inte när han leder en mordutredning med förgreningar in i knarkmaffian. Inte heller med tanke på hans alkoholiserade pappa och dennes hund, hans drogberoende flickvän och konflikten med New Orleans byggmaffia.
Det är hårt, men stundtals värmande mänskligt. Det är falskt, men förvånansvärt ärligt. Nicolas Cage är suverän där han stapplar genom filmen med ryggsmärtan fullt synlig hela tiden, cynisk och omtänksam på samma gång. Det enda som stör är den sockersöta avslutningen - vilket nog är meningen, för den punkteras ganska snart.
Märkligaste trafikhindret: en överkörd alligator vilket tydligen är en vanlig orsak till trafikolyckor i trakten.
Spännande att den var en 4:a. Minns att vi pratade om att se den på juldagen och jag var inte alls sugen (det var en av de filmerna vi diskuterade eller hur?). Synd, vore kul att ha sett den. Kanske kan bli en annan gång.
SvaraRaderaDet är en bra film. Både spännande och tragisk. Psykologiskt komplex men ändå polisfilmsenkel, skulle man också kunna säga. Rekommenderas.
SvaraRadera