Brända av solen

Betyg: 5 monument

Det här är en mycket bra film som jag varmt kan rekommendera. Jag såg den när den var ny i mitten av 1990-talet, och jag kom ihåg stämningen men hade glömt handlingen. Igår visades Brända av solen på svt2, och den kommer säkert att visas igen, för detta är en klassiker. Filmen utspelar sig under en varm sommardag i och omkring en ryska datja (sommarstuga) i skogen. Vi får möta Kotov, en revolutionshjälte och överste, hans familj (fru och dotter) och fruns galna släktingar. Vad Kotov och hans familj inte vet är att  Stalins utrensning tagit sin början och när Dimiti, en släkting från det förflutna, träder in i handlingen är det som när ormen kommer in i paradiset.

Det är en obegriplig och fruktansvärd händelse som skildras, och ändå är detta en ljus och vacker film. Sällan har jag sett något så sensuellt och varmt. Ett exempel på bådadera är scenen precis i början, där Kotov badar bastu med sin fru och dotter. Dottern (som f ö är regissörens och huvudrollsinnehavarens Nikita Michalkovs dotter) är bedårande söt. Hon är filmens centrum. Dagen är oändligt lång, precis som en sommardag kan vara när man är fem-sex år. Plötsligt är det dags att äta, sen ska alla gå till stranden... Lilla Nadja får ibland de vuxnas uppmärksamhet men står lika ofta ensam vid grinden och vinkar åt förbipasserande pionjärer. Kanske är hon inte bara barnet utan också en symbol för Kotovs naiva tilltro på den store ledaren? Kanske är det Stalins ansikte, som stiger till väders med en stor luftballong, som är solen som bränns?