Satyricon

Betyg: 3 monument

Sexualitet och yta. Två ting som för mig inte hänger samman, men i filmen gör de det, vilket gör filmen sorglig. Makt finns också med, vilket gör filmen otäck. En ytlig värld där makten och sexualiteten är intimt förknippade med varandra - märk då att det enbart handlar om manlig sexualitet. Ett obehag följer mig när jag fascineras av den fantastiska dekoren och allt smink skådespelarna bär. Filmen är mycket teatral vilket ger en känsla av att texten i original är så gammal som den faktiskt är - skriven för nära tvåtusen år sedan.

Uråldrig, obehaglig och sorglig. Jag tänker att Fellini har velat skapa en film som på något sätt berättar om fascismens ursprungshistoria. Som sådan är det bra. Men jag känner ändå att mitt avståndstagande är för stort. Det är säkerligen en mycket bättre film än vad mitt betyg uttrycker.