Det enda rationella

Betyg: 4 monument

Erland (Rolf Lassgård) och May (Stina Ekblad) leder äktenskapsskola i någon församlings regi. Sven-Erik (Claes Ljungmark) är arbetskamrat till Erland på pappersbruket. Och vän. Erland har t o m räddat Sven-Eriks liv, berättar Sven-Erik. May jobbar på samma skola som Sven-Eriks fru Karin (Pernilla August). En dag blir Erland plötsligt passionerat förälskad i Karin. Och Karin i Erland. (Men har de inte träffats förut, undrar vän av det rationella?)

Finns det då något rationellt sätt att förhålla sig till denna komplicerade situation som verkligen rör till det för dem alla? Och går det att styra känslorna med regler? Ju fler regler och undertryckta känslor den här filmen bjuder på, desto större blir mitt obehag. Till sist anar jag en katastrof.

Men när en av de fyra rollerna i detta kammardrama får fatt på sina känslor, och förmår uttrycka dem i ord, händer något nytt. Och då undrar jag om det inte är just detta som avses med filmens titel - det enda rationella.

Behöver det sägas att skådespeleriet är lysande?! Och spelplatsen, Erlands och Mays villa, är så otroligt väl scenograferad.