I rymden finns inga känslor

Betyg: 3 monument

Simon gillar det som är runt och han tycker inte om bruna saker, i första hand beror det på att han har asperger. Livet är mycket inrutat, vilket ställer till en del för omgivningen (= storebror med flickvän som han bor tillsammans med). Det blir både dråpligt och sorgligt. Mest dråpligt, det är ju en komedi, men sorgligt också eftersom det är ett allvarligt ämne. Hur kan man möta en person som är så annorlunda?

Just själva mötet, eller svaret på frågan, utgår från ett runt och brunt brunnslock. Simon blir ställd när han får frågan hur han kan gilla brunnslocket när det är brunt även om det är runt. Frågan blir en utmaning som sedan utvecklas mer och mer av Jennifer som han råkar springa ihop med i ett gathörn. Hon bryr sig inte om hans låsningar och lyckas kanske just därför komma honom nära. På något märkligt vis gör hon detta trovärdigt samtidigt som jag nog inte tycker att storyn riktigt håller som film. Budskapet fungerar, men filmen är inte så bra.