Det främsta skälet till att jag ger filmen The Reader 5 monument är att den inte lämnar mig. Det är snart en vecka sedan jag såg den och fortfarande tänker jag på den. Det måste betyda att det är en bra film! Dessutom är det en film som kan ses och förstås på många sätt, som visar sig innehålla många berättelser. Och det tycker jag om. Förutom kärlekshistorien mellan den medelålders kvinnan Hanna Schmitz (utomordentligt spelad av Kate Winslet) och den mycket unge mannen Michael Berg (spelad av David Kross) spelar litteraturen en avgörande roll. (Michel som medelålders spelas av Ralph Fiennes.)
Filmens titel syftar på den högläsning som, utöver den sexuella attraktionen, binder Michael och Hanna vid varandra. Han läser och hon lyssnar. Det är för mig en film om berättandet och berättelsernas viktiga funktion i våra liv. Och om det skrivna ordets betydelse. Hannas och Michaels kärlekshistoria blir kort, men vi får ändå följa dem genom livet. Hanna bär på flera hemligheter som så småningom uppdagas och ger upphov till samtal om rätt och moral. Inte bara mellan filmens aktörer utan också hos mig som åskådare. The Reader är alltså en film som både beskriver Tysklands efterkrigshistoria utifrån några få människoöden och för ett moralfilosofiskt samtal. Dessutom är det vackert filmat och med små medel (t ex slipsarna) skildras den utveckling som skett under 1900-talets fem sista decennier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar