Betyg: 2 monument Det bästa sättet att få bättre självförtroende är att nonchalant vika upp kragen. Oavsett om du är världsberömd fotbollsspelare eller deprimerad brevbärare, vik upp kragen! Då kan du till och med besegra den lokale gangstern och få slå sönder hans glasbord och plattTV. Självförtroendet står i centrum, självförtroendet för den manliga delen av den engelska arbetarklassen. Det har med fotboll och gemenskap att göra och så det där knepet med kragen.
Eric håller på att tappa greppet om livet, så hans vänner på jobbet samlar sig till en självhjälpsgrupp där det gäller att fokusera på sitt eget liv genom en annan människas ögon. Eric väljer Eric Cantona, legendarisk fotbollsspelare i Manchester United och samma kväll dyker Eric Cantona upp livslevande i hans sovrum för att coacha honom genom livet. Eric Cantona spelar sig själv och är säkert bra på fotboll...
En gammal kärlekshistoria bildar fond tillsammans med ett gangsterdrama, ingendera känns övertygande. Det gör knappast uppgörelsen heller, den är rent av osmaklig ur ett etiskt perspektiv. Man besegrar våld genom annan sorts våld, lite smartare, lite roligare, men lika mycket våld. Egentligen sjunger filmen hämndens lov, och den gör det ur ett strikt manligt perspektiv där språket består av svordomar och vrål. Vad kvinnorna gör där kan man verkligen fundera över.
Det bästa i filmen är när Erics barnbarn somnar saligt i hans famn sekunderna innan kravallpolisen slår sig in i huset, och så Erics Blue suede shoes, förstås!!!
En film som sjunger medborgargardets lov, kan den verkligen få två monument?? Jag undrar, genom hela filmen, hur det kommer sig att Eric har två styvsöner att tampas med. Och hur kommer det sig att de spelar så liten roll i hans liv trots att de är så betydelsefulla?
SvaraRadera