Egentligen handlar det om att bli vuxen, att kunna möta sina föräldrar på ett vuxet sätt - vilket inte är så lätt om ens mamma tagit sig från det östjudiska Vitryssland under Andra världskriget med enbart mögliga, kalla potatisar i fickan och ens pappa aldrig säger något. Men varför denna historia om Woodstockfestivalen? Det blir som en sorts påklistrad fond av sextiotal som allting ska refereras mot - en galen vietnamveteran, en galen (men faktiskt ganska rolig!) fri teatergrupp, en våldsbenägen transvestit, en förträngd men plötsligt uppblossande homosexuell kärlek...
Men samtidigt utan woodstockreferenserna vore filmen ingenting. Behållningen är alla de små detaljer som refererar till Woodstockfilmen; badscenerna, toaletterna, andningsyogan mm samt den skrämmande porträttlikheten mellan Eugene Levy och verklighetens Max Yasgur.
Se Woodstockfilmen istället. Det är en film värd fem monument!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar