Sent sjuttonhundratal och engelsk aristokrati. Intriger i viss mån, men mest instängdhet och meningslösa utbrott av frihetsbegär. Georgiana har allt hon behöver och får allt hon pekar på - utom sin frihet. Hennes make, hertigen av Devonshire är passionerat likgiltig inför allt annat än möjligheten att avla en son, en arvinge. Som en fånge lever hon i de stora palatsen i ivrigt umgänge med den tidens ledande politiker och människor med makt. En makt hon är en del av utan att ha makt över sitt eget liv. Som en tuktad slottsträdgård bländar ögat med sin elegans men bygger på att någon klipper, ansar, begränsar, håller efter och tvingar in i bestämda former. Det är stillsamt och vackert med fantastiska klänningar och håruppsättningar. Men allt känns långt borta, i en helt annan värld. Aristokratins liv är så svårt att förstå, men kanske är filmen aktuell ändå då vi står inför ett prinsessbröllop.
Bäst är Ralph Fiennes som hertigen, särskilt i de få stunder då hans likgiltighet rasar och han visar något av vem han är. Lysande skådespel, återhållet passionerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar