Betyg: 4 monument
Det börjar dramatiskt med ett par revolverskott på en tunnelbaneperrong från mycket nära håll och fortsätter sedan med en tillbakablick medan den döende gangstern förs bort på en bår. Vi hör hans röst försäkra oss om att han inte kommer att dö, han kommer att resa bort och lämna våld och narkotika bakom sig. Riktigt så enkelt är det nu inte. Och kanske är det filmens tema; drömmar och verklighet. Där verkligheten ständigt slår sönder drömmarna. Carlito drömmer om ett civilt liv på Bahamas, han behöver bara få ihop 75 000 dollar för att drömmen ska bli verklighet. Men han kan inte tjäna pengar på något hederligt sätt och snart är han tillbaka i kriminaliteten och våldet. Jakten på pengarna som ska rädda honom blir det som leder till skotten på tunnelbanans perrong. Och när inledningsscenen spelas upp på nytt (nu i färg) förstår vi att den rösten vi hörde bara var en dröm.
Det är en mycket snygg berättelse med en lysande dialog om små och stora gangstrar, våld och drömmar, lojalitet och förräderi. Här möter vi en fin tanke kring uppståndelsen och Jesu ord om att inte döma blir en sorts bärande idé i drömriket. Bäst är, förutom musiken, Al Pacino som Carlito, ständigt svartklädd som den präst han på skämt låtsas vara. Det roligaste är att hans roll är att spela en puertorican som ska likna en italienare, medan det egentligen är precis tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar