11 november 2021

Den siste Mohikanen (1992)

Betyg: 3 monument

Det är 1700-tal och på gränsen mellan de franska intressena i nuvarande Kanada och de brittiska i det vi nu kallar USA är marken som billigast, men landet osäkert, så de som bosätter sig där är de fattigaste av kolonisatörerna och därmed de mest utsatta. När de Fransk-Indianska krigen (1754-1763) bryter ut drabbas de hårdast. Det är också där Falköga, Uncas och deras pappa Chingachook befinner sig, de sista av sin stam. I kriget deltar ursprungsbefolkningen på olika sidor i det som egentligen är ett imperialistiskt krig. Huronerna slåss för fransmännen medan mohawkerna slåss för Kung George. Men föraktet för både ursprungsbefolkning och kolonisatörer är tydligt hos de brittiska officerarna i sina oklanderliga uniformer och med sina ålderdomliga stridstaktiker. Här handlar det om gerillakrig och att slåss mot en fiende som oftast har terrängen på sin sida.

Vackra kvinnor, hämnd och hat. Bakhåll i skogarna, strider på klippbranter, mäktiga vattenfall och prickskytte med primitiva gevär. Det är romantiskt, lite grann politiskt, spännande och en bra historia. Genremässigt får den nog räknas som en western även om den utspelas i de östra delarna av kontinenten.

Det vackraste, och sorgligaste är slutorden som så tydligt förmedlar smärtan över att vara just "den siste mohikanen", den siste av sin stam (som kung Og av Bashan i 5 Mos 3:11).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar