Alltså, det här är inte en jättebra film, men den har några förtjänster.
En är att den visar att förändring inte är allt eller inget. Utan att förändringen finns där hela tiden. Lite här och lite där. Och att det är där hoppet finns. Så är t ex några av filmens slutscener de allra bästa. Både den där huvudpersonen (hon som precis tagit av sin niqab) plötsligt är en av dem som upprätthåller det traditionella i samhället. Och scenen där han, som vi tror är de mest bakåtsträvande av alla, visar sig vara en framtidens man.
En annan förtjänst är att filmen talar om för oss att vi aldrig någonsin ska låt nationalister eller fascister ta över vår kultur. Den (kulturen) är helt enkelt större och inrymmer oss alla oavsett hur vi ser ut eller vilka "moves" vi har när vi dansar.
Men den största förtjänsten är väl ändå att den här filmen berättar att skillnaden mellan män och kvinnor är ganska liten. Och att det i ett starkt könssegregerat samhälle som Saudiarabien är precis på samma sätt, dvs en människa är en människa oavsett om hen är född som man eller kvinna.
Hjärtliga hälsningar på internationella kvinnodagen (som vi snart hoppas inte behövs längre).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar