Det handlar om vassa svärd och mjuka skor när länsherren, i rädsla för en europeisk invasion, försöker få sina förslappade samurajer att få tillbaka gnistan genom en kapplöpning. Det går så där bra; fusk, mord, överfall, förvecklingar, björnar och förräderi ställer löparna inför oanade svårigheter. Men de rättrådiga reder ut det och till och med den gamle samurajen och den lilla pojken klarar målgången till slut. Den gamle samurajen som i sin förtvivlan över ålderdomen närmar sig Psaltarens 39:e psalm: "för dig är min livstid ett intet".
Vi befinner oss i Japan i mitten av 1800-talet. De första amerikanerna kommer med erbjudande om handel och förtäckta hot. I grunden en kamp mellan modernitet - representerad av prinsessan som med kaligrafisk säkerhet skildrar de amerikanska skeppen och rymmer för att få vara fri - och det feodalsamhälle som binder henne vid en stelbent representativ kvinnoroll. Men prinsessan är inte huvudpersonen, istället är det en bokhållare och samuraj med dubbla roller. Lite synd, då prinsessan är intressantare.
Det udda är att händelsen är mer eller mindre historiskt korrekt och ett maratonlopp hålls varje år till minne av detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar