Betyg: 4 monument
Precis som Hotell, som är en av mina favoritfilmer, så är detta ett kammardrama med få personer och få scener. Miljöerna skiftar från den trista förortslägenheten, där huvudpersonen Katarina (Alicia Vikander) bor med sin förutsägbara pojkvän, till scenen på Göteborgs konserthus, där hela symfoniorkestern och dess dirigent Adam (Samuel Fröler) framför sin musik. Det är mellan dessa båda personer filmen utspelar sig, mellan dem och deras förväntningar på livet och på varandra. Det är smärtsamt och skoningslöst, men också väldigt välspelat och berörande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar