Betyg: 4 monument
Det är fortfarande 70-tal, skällsord som trotskist är ännu möjliga, minnena från vietnamkriget är ännu levande och det är fullt möjligt att diskutera politik och sexualitet vid middagsbordet. I centrum är samtalen; barnens samtal och skratt vid barnbordet, de vuxnas samtal, männens samtal, kvinnornas samtal, de förtroliga samtalen, de upprörda samtalen... Vi får bara höra brottstycken av dessa samtal men de ger en helhet av detta sommardygn i Bretagne där släkten samlas för att fira farmors födelsedag. Massor av barn, massor av vin, mat mest hela tiden. Allt medan en satellit är på väg att kraschlanda, möjligtvis i närheten.
På något sätt representerar syskonen och de ingifta olika delar av den franska erfarenheten och politiken under sextio- och sjuttiotalet; algeriet- och vietnamveteranerna, drömmen om de förlorade kolonierna, vänsterradikalerna, feministerna, hemmafruarna, de konservativa, rasisterna. Alla möts de runt middagsbordet avbrutna av någon fotbollsmatch, barnens bråk, den psykiskt sjuke morbrodern och ett antal regnskurar. Samtidigt lever barnen sitt liv, gör sina upplevelser och växer upp både utanför och bortom föräldrarnas föråldrade sjuttiotal. Det är vackert, välspelat och välsignande - liksom farmors aftonbön för hela denna brokiga skara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar