Betyg: 3 monument
Jag har för mig att Kärlek på italienska gick på bio samtidigt som En italiensk familj på gränsen till sammanbrott. Det är märkligt för det finns mycket som är lika mellan de båda filmerna. Familjer med familjeföretag som står inför förändring, flera generationer som umgås vid middagar, ett av syskonen i den yngre generationen kommer ut som homosexuell... Spelar dessa filmer på våra fördomar om italienare, eller är det verkligen så här? Dessutom är skådespelarinsatserna mediokra och dialogerna halvkväda och dåligt översatta i båda filmerna.
Men Kärlek på italienska har något som jag ändå fascineras av. Jag tror att det är det impressionistiska berättande, som ibland stannar upp i minsta blommas kronblad med vidhängande insekt, eller balsamicosås med basilikablad och färggranna sauterade grönsaker med havskräftstjärtar. För det här är nämligen en matfilm som inte bara skildrar njutningen av att äta utan också den förbannelse som kan vila över vissa maträtter. Det är kryptiskt, precis som det låter, och därför spännande. Tilda Swinton, som ju inte är en italiensk skådespelare, är också kryptiskt gåtfull som huvudpersonen Emma. Slutligen utgör den fantastiska överklassvillan i Milano, med sin utstuderade arkitektur och inredning, ytterligare en fascination för min del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar