Betyg: 3 monument
Kanske det vackraste öppningsfotografiet jag någonsin sett.En kvinna i svart sjal sitter på en vit mur mot en azurblåhimmel. Tre enkla färger, inget annat. Mycket i filmen är oerhört vackert filmat, ibland drömskt, ibland svårbegripligt - samtidigt som berättelsen också vill vara realistisk om de dagar i Iran 1953 då Shahen genomför en militärkupp stödd av brittiska och amerikanska intressen. Den frihet som kunde anas, blir inget annat än en dröm. Verkligheten innebär diktatur, våld och tortyr.
I detta politiska spel möts fyra kvinnor med olika bakgrund och av olika skäl i en trädgård strax utanför Teheran. Trädgården är mer dröm än verklighet och kanska är det bara i trädgården de kan vara fria.
Oerhört vackert, men kvinnornas öden griper mig inte riktigt. Jag lär inte känna dem, känner därför inte heller så mycket med dem. Förtrycket och ofriheten får sina ansikten, men kvinnorna förlorar sina - kanske är det meningen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar