Astrée och Cèladons kärlek

Betyg 1 monument

En sorts romantisk herdeidyll skriven ursprungligen på 1600-talet men utspelar sig under 400-talet med druider och romerska gudar. Säkert någon sorts franskt nationalepos, men ack så illa spelat. Stolpigt och styltigt långt från Branaghs eleganta shakespearefilmer. Intressant dock av teologiska skäl och i viss mån på grund av sitt queertema, som ju mycket av 1600-talets förvecklingsdramer präglas av.

Huvuddruiden, som tyvärr inte alls har långt vitt skägg och guldskära, håller en lång utläggning om Belenos, Teutatés och de andra keltiska gudarna (de minns ni från Asterix!). Han presenterar dem som en och samma gud, med olika egenskaper; skaparen, människornas hjälpare och kärlekslågan - han lyckas till och med få in jungfrumodern i den keltiska gudaläran. En mycket god katolik med andra ord i förkristen tid!!

I övrigt mycket fågelsång, evigt vårgröna träd, högtravande tal, hövisk kärlek, män i kvinnokläder, ståndfast kärlek.... ganska segt på det hela taget.

Såg det hela på TV i går kväll.

Jonas