Kameliadamen

Betyg: 3 monument

Greta Grabo är magnifik, men mycket större och elegantare än någon av sina motspelare, vilket gör att filmen kantrar en aning. Bäst är hon när hon är bitsk, sarkastisk och cynisk, sämst när hon är romantisk. Det gör att filmens första del är mycket bättre än den senare. I Paris är hon den cyniska drotningen, allas åtrå och ingens kvinna. Men på landet blir hon förälskad och tappar sin självklarhet. 

Fantastiska dekorer, enorma klänningar, snygga kravatter i en film som kanske i grunden handlar om borgerlig konvenans och dess konsekvenser, men som till synes ställer landsort mot stad (det enkla folkets danser mot den stadens dekadenta balett), rik mot mindre rik (baronens outsinliga kassa mot Armands enkla arv) och till syvende och sist liv mot död. Vi får en ömsint, men nog felriktad välsignelse, höra talas om Guds eventuella ilska och fira en första nattvardsgång.