Hets

Betyg: 4 monument

En film om ondska, den ynkligt självömkande ondskan som kryper innanför huden på oss. En mycket otäck film, men välspelad och med välskrivet manus av Ingmar Bergman. Välspelat, visst, men Stig Järrel är enastående otäck som latinlektorn "Caligula", en ren sadist som plågar andra och ömkar sig själv. Och det i en skola som håller honom om ryggen, trots att de känner till hans brott mot eleverna. Tydligast blir det i den inledande psalmsången där orden ur SvPs 18 "Allena Gud i himmelrik" om nåd, kärlek, frid och ro blandas med elevernas ångest, rädsla och förtvivlan inför latinlektionen. Elegant gjort! Ändå handlar det om liv; om liv, framtid och ljus. Slutscenens triumferande trumpeter talar sitt språk. Då sitter Caligula i mörkret, ensam, övergiven och självömkande. Framtiden är inte hans.