Filmberätterskan

Betyg: 3 monument

En hyllning till filmen, filmberättandet och till det chilenska folket. Atacamaöknen, saltpeterutvinning med hårt arbete och långa arbetsdagar. Sextiotal och söndagsnöjet i gruvstaden är bioföreställningarna varje söndag. För Maria Margarita är det särskilt viktigt då hennes familj efter en arbetsolycka inte längre har råd att gå på bio, och ger henne uppdraget att se filmerna för att återberätta för syskonen och pappan. Detta sprider sig och till slut är hennes föreställningar populärare än själva filmvisningen.

Det är en fin film om sammanhållning, drömmar och längtan. Längtan efter ett annat samhälle, längtan efter ett annat liv. Men samtidigt lite för romantiskt och dramatiskt. En del av personerna är svårbegripliga; den tyskättade förmannen som har en affär med både mamman och dottern, mamman som bara försvinner för att bli cabaretdanserska efter att ha uppmanat dottern att inte slösa bort sitt liv. Andra personer är lite för enahanda. Roligast är när Maria Margaritas bröder försöker återberätta filmerna, var och en efter sin personlighet. En sprucken spegel - som i Ungkarlslyan - och saltstoden i 1Mos 19:26 är betydelsefulla symboler.