Betyg: 5 monument
En man blir brutalt nedslagen i en park i Helsingfors, när han vaknar upp på sjukhuset vet han inte vem han är eller varifrån han kommer. Bland de utslagna och arbetslösa söker han sig ett nytt liv och möter kärleken. Banalt? Nej, men lågmält, finstämt och skildrat med stor värdighet. Till och med mannen som bor i en sopcontainer är först och främst människa. Det var länge sedan jag såg just en så m ä n n i s k o v ä r d i g film.
Temat från Ariel är utvecklat och gjort mer till en berättelse en enbart ett skeende. Men även här är en av de roligaste kommentarerna när de räknar fel, denna gång på åttans gångertabell. Fin musik, en hyllning till Frälsningsarméns sociala arbete och till människan som sådan. Vi får vara med om en motsatt indrivning, en finurlig handstyrd dusch och en minimal potatisskörd. Vi blir dessutom påminda om Petrus förnekelse av Jesus, att Guds vägar är outgrundliga samt upplysta om att staten inte syndar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar