11 februari 2024

Nomadland

Betyg: 4 monument

Det är jul i mellanvästern (i hela den del av världen som firar jul också förstås) och Amazon behöver säsongsanställda för att klara julhandeln. Fern (Frances MacDormand) är en av dem som tillhör reserven inom den amerikanska arbetarklassen. Hon lever ensam i sin husbil då hennes man är död, huset övergivet och staden de bodde i nedlagd tillsammans med gruvan. Fern är en av många som med olika trasiga historier bakom sig, lever på vägarna i USA. De möts och skiljs, håller samman och bråkar, blir sjuka och dör, men hela tiden är de på väg: "further down the road". Det är inte på något sätt glamoröst, det är fattigt, osäkert, krångligt och kallt. Men de har oftast inget val. Deras traumatiserade liv har lett dem hit och här kan de fungera något så när med tillfälliga påhugg och en ny parkeringsmöjlighet i sikte längs vägen.

Kontrasten är stor till Ferns syster som bor i en fin villa med maken som är fastighetsmäklare - en tydlig ironi då Fren förlorat sitt hus för att det blev värdelöst när gruvan lades ned och hon inte kunde sälja det. Systerns man tycker att Fern är en romantiker, men han kan inte se de hårda villkoren hon lever under, han ser bara friheten, den öppna vägen... Och naturligtvis är det så, de är en sorts fria människor, men bundna av sina plågor, mardrömmar och fattigdom. Sedd så blir filmen en effektiv kritik mot kapitalismen som driver människor från hus och hem och kallar dem fria. Kanske är det signifikativt att Fern i öppningsscenen sjunger en julpsalm om barnet som föds i krubban - hon och hennes vänner är lika utsatta, lika utelämnade, lika ovälkomna.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar