Betyg: 3 monument
Det är en tydlig skillnad mellan den svenska och den amerikanska titeln. En fråga om inställning, om hur vi såg på droger, alternativ kultur och att leva utanför lagen 1968. Visst förekommer både våld och snedtrippar, men det är inget helvetesgäng - de tar i slutänden ansvar för varandra och trots vars och ens idealistiska individualitet är de nog ett ganska bra kollektiv ändå. I grunden är det filmens idé; konflikten mellan individualism och kollektiv konformitet.
En ung kvinna kommer till Hight Ashbury i San Fransisco 1968 och blir omhändertagen av ett gäng hippies. Här finns ett försök att skildra drogruset och särskilt snedtripparna, men det är inte helt övertygande. Kanske för att skådespeleriet inte klarar av uppgiften - trots Jack Nicholson och Susan Strasberg.
Vi möter en blandning av Gud och psykedelika, kristaller, barfota fötter, halsband, en udda hippiebegravning och en snygg affischering, fastlåsta könsroller samt ett mäktigt citat: "Verkligheten är livsfarlig".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar