Betyg: 4 monument
Det börjar i ironi och fortsätter så. En trygg, stillsam berättarröst förklarar hur en ung man förlorar sin far i en helt onödig duell under irländskt 1700-tal. Så smånigom växer den unge mannen upp och förlorar sig själv i sin kusin och i sin egen självtillräcklighet. Dock vill världen något annat och han drivs iväg ut i den tidens oupphörliga krig. Först som brittisk soldat, sedan som preussisk soldat och senare som avancerad fuskspelare i kort och motvillig spion, ytterligare senare som misslyckad gentleman.
Det är fånigt och mycket bra. Fantastiskt välspelat, särskilt de udda birollerna Kapten Quinn och Graham, och mycket väl berättat utifrån William Thackerays roman. Men bäst är nog ändå hur musiken så väl stämmer överens med filmens handling, fast musiken är hämtad från europeisk konstmusik. Så blev det också en Oscar för bästa musik 1976.
Intressant är den indirekta hänvisningen till 1 Sam 20:17, 41-42 som numer ingår som alternativ bibeltext i vigselakten i Kyrkohandbok för Svenska kyrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar