Betyg: 3 monument
Mycket teatralt med tjusiga kulisser. Och känslan av inspelad pjäs blir kvar trots den stora stridsscenen med stormningen av Orléans och trots Ingrid Bergmans ansikte i återkommande närbild. Det är något uppställt över scenerna, något styltigt i dialogen som ger känslan av teater mer än film. En ganska ok teater om ett märkligt öde i en våldsam tid. Filmen är i sin tur tydligt märkt av sin egen tid, dvs tidig efterkrigstid med en alltför amerikansk-protestantisk Jeanne i kollision med en maktfullkomlig katolicism. Det är knappast historiskt trovärdigt.
I cetrum står naturligtvis TRON, tron på att det är Guds röst hon hör och att hon måste lyda. Det skulle kunna ge en mer spännande film om tro och lydnad, om ansvar och makt - om problemet med att samtliga stridande slåss med Gud på sin sida. Men det är en partsinlaga från den segrande makten efter fascismens fall om att stå upp för den enkla människan, för sanning och rätt. Det ges inget utrymme för tvivel på saken. Lite patetiskt är det nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar