Detta är de snygga överrockarnas film. Romantik och realism i en fin blandning, med eleganta inslag av arkitektur. En gyllene ängel skulle kunna förändra något eller den starka längtan efter något annat, något större, men ingen gör egentligen något för det. Så, det är en film om dagdriveri, oansvarighet och tristess. Allt blir vid vad det varit och de snygga överrockarna består. Familjen står i centrum, hedern och bortom den passionen. Någonstans står allting på spel, även om ingen låtsas om det. Det är ju ändå snart sextiotal.
Kanske en kommentar till Jesu skarpa ord om äktenskapet i Matteusevangeliet 19:5. Eller överhuvudtaget en kommentar till den katolska äktenskapssynen. I vilket fall snyggt filmat och snyggt spelat. Mest överraskande är referensen till Gunnar Nordahl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar