Det handlar om de första vikingakontakterna med den amerikanska urbefolkningen. Historiskt är det belagt, men där slutar alla jämförelser. Fantasi och fantasy med vikingar som är så grymma att grymma inte räcker, svärdstrider i mörka grottor som ingen överhuvudtaget skulle kunna röra sig fritt i och patetiska visdomsord utspridda lite här och där. Märkligast är ändå årstiderna som tycks förekomma på en och samma gång, full sommar, vinter, vår och stundtals en känsla av höst och att vikingarna i sina rustningar och med tunga stridshästar (!) kan röra sig lika smidigt som urbefolkningen i skogarna - om inte smidigare.
Bäst är svärdsstriden på kälke och tefat - mig veterligen filmhistorinens ända. Sämst är i princip resten, bortsett från naturscenerierna som är magnifka. Det skulle möjligtvis gå att leda identitesfrågan till SvPs 87 "Våga vara den du i Kristus är", men det handlar alldeles för mycket om hämnd för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar