Koreografi är det första ord jag kommer att tänka på. Koreograferad dans, koreograferad stridsövning, koreograferade slagsmål - det är det väsentliga. Men också det antikoloniala, kritiken mot den europeiska blicken på "den andre", girigheten och likgiltigheten. Wong Fei Hung leder en Kung Fu-skola som vill försvara det kinesiska folkets rättigheter gentemot utländska kolonialintressen och korrupta inhemska ledare. Striderna är fantastiska, tills kolonialmakten sätter in skjutvapen och det blir slakt och allt koreograferat bryter samman. Effektivt!
Mycket kampsport - mer en sorts cirkusnummer än slagsmål bl a en mycket elegant strid med ett paraply som enda vapen, en hel del tramsigheter, men också allvar i sin beskrivning av den amerikanska propagandan för emigration som ren slavhandel. Roligast är scenen när biskopen och hans hjälppräster försöker överrösta den lokala orkestern genom att sjunga Händels Halleluja-kör, det går inte så bra. Tyvärr blir biskopen sedan skjuten, vilket på sitt vis skildrar missionen som en tveksam supporter till kolonialmakten. Intressant i sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar