Det börjar med 4 minuters overtyr, enbart musik som kommer igen som intermezzo och mellanspel, sedan presenteras Nilen och öknen och Gud som alltid närvarande. Därefter sätter handlingen igång. Imperialistisk politik, folkmord, politiska intriger, svek och hjältemod. Teologiska samtal och kamelrytterier. Ökenstrider och ett och annat glas "brandy and soda". Och så förstås alla dessa snygga fezer. Synd att det modet gått ur tiden och tur att modet att låta nordeuropéer spela araber gjort det!
Vi befinner oss i sent 1800-tal där engelsmännen tvekar att försvara Karthoum i Sudan som hotas av en karismatisk beduinledare med världshärskarambitioner. Någonstans känns situationen igen. Intressant är hur mycket teologin spelar in och hur Bibeln och Koranen faktiskt behandlas ganska lika. Frågan som står i centrum blir: Vem har monopol på Gud?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar