Egentligen en vacker kärlekshistoria, men de myckna svärden i ultrarapid och landskapet i udda färger döljer på något sätt själva berättelsen. Striderna är inte poängen, men de tar upp större delen av filmen. Striden står mellan godhet och ondska även om det är svårt att avgöra vem som är vem. Det finns nog skäl till att de onda är onda och de goda goda, men det förklaras inte. Ära och öde finns också med som en sorts storheter, men de är egentligen ganska ointressanta. Kärleken är det viktigaste trots fantastiska svärd och nästintill odödliga hjältar (1 Kor 13:13).
Intressant med så många stridande kvinnor, passerar Bechdel-testet med råge, men är inte alls någon feministisk film. Mer mänsklig i det fallet.
Vackrast är striden på den frusna sjön med glidande rörelse över isen som spricker upp och ger vika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar