Betyg: 3 monument
Kriget som sådant står i centrum. Kaoset, de sammanbitna änkorna, Taxibilarna med dödsbud, ångesten, smärtan när kroppen trasas sönder, besluten som tas i blindo, sammanblandningen av fiende och vän, strategierna som går fel, skulden hos de överlevande, skriken från de sårade.
De är sextiotal och Vietnamkriget har precis trappats upp. Förspelet är långt så att vi ska förstå krigets mekanismer ordentligt. Först fransmän, sedan amerikaner - samma blod som spills, samma kaos. Men det är inte så effektivt som det borde. Kanske beror det på att skådespeleriet inte fängslar, de blir aldrig riktiga personer, bara just "soldater". Kanske är det meningen.
Som i många amerikanska filmer står en katolsk familjefar i centrum. Det blir intressant när den femåriga dottern utmanar pappa översten i aftonbönens heliga stund genom att inte be med i Mariabönen - istället vill hon be fritt som i mammans metodistkyrka. Jag anar att det är en nyckelscen, men jag kan inte på rak arm säga vad den låser upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar