Det är tidigt åttiotal och tre tonårsflickor sitter runt ett köksbord och diskuterar Guds existens (en något tystlåten lillasyster finns också med). Clara som är den högljuddaste gudskritikern och som styr det mesta flickorna gör kan inte riktigt styra diskussionen dit hon vill och måste bryta diskussionen med ett skämt. Kan det vara så att Lukas Moodysson menar att den som har en gudstro i de tidiga tonåren kan hantera livet bättre än den som inte har det? I så fall är det en ren reklamfilm för konfirmation! Hedvig är den som bär kamraterna med både musikalisk kunskap och en sorts vardagsvisdom som gör att de faktiskt kan hålla samman bandet och vänskapen, samtidigt som de utvecklas. Och Hedvig har en tydlig kristen tro även om hon undslipper sig en svordom i slutscenerna.
Trots soundtrackets alla punklåtar är det stolpigt och långsamt och alldeles för lite av den tidsfärg som Lukas Moodysson brukar vara så bra på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar