07 januari 2013

The Constant Gardener

Betyg: 4 monument

Afrika, i första hand Kenya men även södra Sudan, är en sorts spelplats. Dels för multinationella läkemedelsbolag som provar illegala mediciner på fattiga människor, dels för de brittiska diplomater som dras in i en härva av mord, våld och korruption som letar sig långt upp i hierarkin. Det är spännande och välspelat, men jag funderar mycket över spelplatsen. På något vis är den utbytbar, mest som en exotisk fond mot vilken intrigerna och våldet utspelas. Ïngen kenyan framträder särskilt tydligt, afrikaner är lika med en utbytbar massa, européer är lika med individer (även om de som diplomater och affärsmän i sina välskurna kostymer är förvillande lika varandra). Otäckast blir det när det räddande flygplanet vägrar ta med andra än biståndsarbetare då banditerna anfaller, de infödda sudaneserna lämnas helt enkelt kvar i våldets inferno. Som en sorts omvänd parafras på Jesu ord om att "de fattiga har ni alltid bland er" (Joh 12:8). Kanske är det ett sätt att tydligt visa den postkoloniala relationen mellan europa och Afrika..?

Det är en otäck historia med mycket våld, död och hämnd. Där döden till slut blir den slutgiltiga hämnden. Det är elegant, men oerhört sorgligt, uttänkt. Dessutom fantastiskt vackert filmat med utsökta glidningar mellan närbilder och panoreringar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar