Betyg: 5 monument
Det är lysande skådespeleri! Richard Burton och Elizabeth Taylor, jag kan inte tänka mig att det kan bli bättre. Sarkasmerna och giftigheterna haglar samtidigt som det bakom alla orden finns en längtan efter att bli sedd, förstådd och älskad. Men det sitter så oerhört långt inne. Det krävs mängder av sprit, gräl, uppgörelser, otrohet, sanningar och lögner innan gryningen kommer och med den en sorts lugn - kanske bara tillfälligt, men ändå tillfälle att andas.
Det handlar om livet, hur det kan bli och hur det skulle ha kunnat bli, om framtida möjligheter och möjligheter som inte längre är möjliga, om längtan, sorg och människans obotliga ensamhet. Samtidigt är det smart, elegant och stundtals oerhört roligt mitt i tragiken. Dessutom utomordentligt vackert filmat, särskilt inledningens vandring genom en natt av tidiga höstlöv och pölar av gatljus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar