Betyg: 2 monument
Vad är det man tänker, när man tänker sitt? Jag vet faktiskt inte. Jag begriper inte allt som visas, varför någon slår någon annan med en paddel i huvudet, varför de som bor på samma gata och har gjort så länge inte känner varandra, varför man måste göra tvärtemot ibland ... nåja, det där sista kan jag nog förstå. Med de återkommande citaten från Henry David Thoreau blir civilisationskritiken mycket tydlig. Men alternativet till civilisationen är inget verkligt alternativ, lika utelämnade som människorna är gentemot varandra, lika utelämnade är de i skogen, eller i åarnas mörka vatten. Egentligen handlar filmen om den stora existentiella ensamheten - vi är alla ensamma, innerst inne, även barnet som filmen igenom bärs på pappa Jimmys arm. Det finns ingen gemenskap, det finns ingen Gud, det finns bara ensamhet. Kanske är det vad man kommer fram till om man tänker sitt -
om man är man vill säga. För vad kvinnorna tänker det vet vi inte, för de är knappast med överhuvudtaget och är de med så är de en del av de gränssättningar man måste bekämpa. Det var nog länge sedan jag såg en så kvinnofientlig film!
Dock är fotot oerhört vackert, svårgenomtränglig skog, mörka vatten, stängda villatomter, öde parkeringsplatser.
Betyg: 2 monument 
Håller med dig i din kritik. Jag tycker att det är en obehaglig film, men inte obehaglig på ett sådant sätt att den ger upphov till nya tankar. Ö h t funderade jag mycket över upphovsmännens intention. Vad vill de berätta med den här filmen? Jag förstår varken formen eller innehållet. Kanske är det för att jag är kvinna?
SvaraRadera