Den yttersta domen - LIvsdramat Andrej Rubljov

Betyg: 5 monument

När vi i filmens sista minuter får se detaljer från åldrade ikoner förstår vi att vi ska betrakta hela filmen som en ikon. Kanske inte som en kristusikon, utan som en ikon med människan i centrum men öppen mot himlen. Liv, död, konst och gudstro följer Andrej Rubljov under hans vandring genom Ryssland under fjortonhundratalets första kvartal. Andrej är i sin livstid en berömd ikonmålare och får i updrag att måla katedralens väggar. Men uppdraget blir svårt.

Det är en mäktigt vacker fresk över ett feodalt Ryssland där våldet är lika nära som naturen, elden och regnet. Allt fångat med ett fantastiskt foto. Kameran stannar upp vid en hästs huvud, ett ansikte i skugga, ett barn som äter ett ägg, en trädstam grov och hård, ett vattendrag flyktigt och flyende ... Men vackrast är nog skildringen av vad det är att vara människa som går igenom filmens alla nio berättelser. Tydligast gestaltat i slutscenen när den stumme Andrej talar igen för att trösta den unge klockgjutaren Boris - han som givit glädje åt människorna.