Slavskeppet

Betyg: 3 monument

En intressant moralhistoria - skriven av William Faulkner - om slavskepparen som ångrar sig och vill lägga av, men hans besättning gör myteri för de vill fortsätta med den förbjudna, men så lönsamma människohandeln. När de väl ställs inför rätta får vi inte höra kaptenens dom, men att han befinner sig väl och nöjd på en plantage på Jamaica strax efteråt förutsätter ett frikännande. Men har han gjort någon botgörelse? Har han rätt att bara lägga sin historia bakom sig? Kan han komma undan skulden för slavhandeln? Filmen ställer inte de frågorna, men vi som ser filmen nu 88 år senare ställer dem. Slavarna blir bara statister i en moralhistoria som inte berör dem. Det är förövaren som lägger sin historia bakom sig, inte offren. Dagen efter såg jag Brutalisten som handlar just om det - att offren inte kan lägga historien bakom sig, den förföljer ständigt - och enligt kristen moral bör förövaren ställas till svars och genomgå någon form av botgöring för att försoning ska bli möjlig. Det sker inte här.

Arbetet på segelskeppet är syggt filmat, annars en ganska rakt berättad historia med medelmåttiga skådespelarinsatser. Vi förstår också från början att skeppet är förbannat, trots den ganska lama bön som följde dess sjösättning. Filmhistoriens sämsta bandagering ingår dessutom.