Betyg: 3 monument
Det är precis den stämning av nostalgi, vemod och förgången tid som jag väntat mig efter att ha läst Graham Swifts roman med samma namn. Engelsmännen är världsbäst på dessa miljöer där de döda sönerna (krigets offer) står för evigt på parad i sina fotografiramar och ingen har fått sörja ordentligt. Sorgen går som en stilla bris genom hela filmen, döden kommer vi inte ifrån, den tar även de älskande från varandra. Och kanske skapar den då litteratur? Jag vet inte om det är filmens svar på dödens utmaning, men det tycks så då filmens ärende är att skildra hur ett författarskap blir till.
Det är snyggt med minnena från olika tider, men lite för många scener med nakna kvinnor i bibliotek. Ett lite udda och ganska fånigt sätt att understryka litteraturens vikt. Men tyvärr är det just skrivandet och litteraturen som fångas sämst i filmen. Men de äldre skådespelarna gör ändå ett gott jobb: Colin Firth, Olivia Colman och Glenda Jackson. Utan dem hade det varit en betydligt sämre film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar