The Woman King

Betyg: 4 monument

Det viktiga är inte om det är en historiskt korrekt skildring av agoije-krigarna eller inte, det viktiga är inte kritiken av slavhandeln, eller maktkampen kring hovet i Dahomey på 1820-talet (nuvarande Benin). Det viktiga är kvinnorna och den solidaritet och vänskap som skildras. Tvärtemot filmer om manlig militär träning handlar det här om genomtänkt pedagogik, omtanke och humor. Långt från den manliga kadaverdisciplinen. Om det sedan är historiskt riktigt är det nog ingen som vet. En ung kvinna lämnas av sin familj till kungens garde av stridande kvinnor (agoije) när hon inte vill acceptera den man hennes pappa valt åt henne. Vi får sedan följa henne och hennes vänner under deras träning till fruktade krigare. Grundhistorien är inte särskilt märkvärdig, men miljön är speciell och kvinnokraften upseendeväckande.

Det som kan tyckas märkligt är att det nästan helt saknas religiösa ritualer - det talas om tvillinggudarna Mawu och Lisa (skrivs ibland som ett namn; Mawu-lisa), men på ett alltför nittonhundratlasteologiskt sätt. Hur de tillbes eller vilken funktion de har i kulten framgår inte. Det hade kunnat ge ytterligare en dimension till filmen.