Betyg: 4 monument
Från introts stillsamt flimrande lysrör till det fallande glaset i slutscenen är det oerhört väl sammanhållet med en civilisation som tycks falla sönder inifrån sig själv. Allt är trasigt, kallt, smutsigt och dystert. I denna värld söker sig tre män in i den förbjudna zonen för att söka lyckan/sanningen/meningen eller möjligen av helt andra skäl. I zonen är inget som det tycks vara, även om det ser likadant ut som allt annat. Männen tar sig fram genom underjordiska gångar som dryper av fukt och kyla medan de samtalar om livets mening. Tungt, mörkt och mycket symbolladdat. Uppenbarelsebokens 6:e kapitel läses, liksom Lukas 24:13 (Emmaus-berättelsens inledning), Matteus 14:30, Daniel 5:25, en anspelning på Markus 10:15 och säkert mer som jag missat.
Kanske beskriver det en värld som lämnat Gud bakom sig (när den gamla tiden beskrivs sägs bland annat "i varje kyrka fanns Gud"), men där människorna ändå behöver tro, hopp och bön. Vackert, men mycket långsamt. Bäst är ljudbilden med fin avvägning mellan musik, tystnad och ljud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar