Tokstollen

Betyg: 4 monument

Som alltid med Godard, en snygg början där bokstäverna dyker upp efterhand i förtexten och därefter Jean Paul Belmondo som rökande i badet läser högt om Velasquez för sin femåriga dotter. Sedan bär det av i ett parodiskt gangsterdrama där sång, dans, poesi, politk, död, tystnad och reklamspråk blandas. Snyggt, oerhört snyggt, men stundtals lite tomt. Mycket yta, mindre substans. Stundtals realistiskt och romantiskt, stundtals absurt. 

Roligast är när de spelar upp Vietnamkriget som tvåmansteater och att det som visas på bio är Johnny Guitar. Mild hädelse förekommer men slutscenen är helt fantastisk - evigheten har aldrig skildrats vackrare!