Betyg: 3 monument
Det börjar fullkomligt lysande, men tappar efterhand. En film om mänskliga tillkortakommanden - som alla Wes Andersons filmer och som sådan en mycket fin film. Men det är samtidigt en hyllning till barndomens hjältar (eller hjälte) och det blir ganska fånigt när det mitt i alltihopa ska lekas äventyrsfilm. För något annat än lek blir det aldrig, trots död och livets allvar. Jaguarhajen blir en tydlig bild för just det, så vacker, men samtidigt både livsfarlig och icke-existerande. Också det vackra är en fantasi, en lek.
Bäst är Pelé när han sjunger Bowie på portugisiska, fullkomligt lysande! Och så mössorna förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar