Betyg: 3 monument
Mer poesi än handling, mer koreografi än regi. I en villa i Calcutta (inspelat i Sydfrankrike) rör sig fyra män och en kvinna långsamt in och ut ur synfältet. Det är vansinnigt snyggt koreograferat, hur de rör sig ut och in i bilden medan kameran står still - eller hur de står still och kameran l å n g s a m t panorera genom rummen. Till detta en uppläst text med ett par olika röster, som ett bildsatt röstspel. Långsamheten i både rörelse och röster, det grönaktiga ljuset och det fullkomligt händelslösa ger en känsla av tomhet och övergivenhet. Världen är lika övergiven som tennisbanorna och det som möjligen pågår pågår någon annanstans. Kanske en effektiv och kritisk skildring av kolonialismen på ett existentiellt plan - men det blir lite för långsamt till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar