The father

Betyg: 5 monument

Trots det inte alls särskilt upplyftande temat - äldre förälder drabbas av minnesproblem som långsamt men tydligt förvärras över tid - så är detta en spännande och ganska upplyftande film. Berättandet bygger på återupprepningar som med bara små, små skiftningar får mig att tvivla på om det jag ser och hör verkligen stämmer. Om det är på riktigt, eller om det bara sker i huvudpersonens eget huvud. Det är enligt min mening filmens verkliga styrka. Den får oss att uppleva tillvaron så som fadern kanske upplever den nu när han har drabbats av en sjukdom (troligtvis demens till följd av Alzheimers sjukdom) som påverkar hans minne och tänkande, ja, hela hans tillvaro. Dottern, och vi som ser på filmen, har bara att följa med och försöka förstå vad som händer när dagen börjar på nytt med den där lilla men ganska skrämmande skiftningen. Kanske är det en av de bästa skildringar som gjorts av hur det kan vara när en inte längre kan lita på sina minnen eller sina sinnen.

Och så är rollprestationerna förstås fantastiska. Främst Anthony Hopkins som spelar fadern Anthony med både livsglädje, förvirring och tomhet i blicken. Så många olika ansikten en människa kan ha! Men också Olivia Colman som helt utan åthävor ändå är full av känslor. I det här dramat är hon inte huvudperson, men all hennes sorg får ändå rymmas i filmen. Det är fint.