Bang!

Betyg: 4 monument

Håkan Serner är självskriven som den ensamme och av kärleken oförlöste kemiläraren som som ägnar sin tid åt att skriva en symfoni bestående av en mängd udda ljud. Fint filmat och en fin skildring av sjuttiotalet med uttråkade, finniga gymnasister, en längtan efter det som flytt och en rädsla inför det nya. Kanske handlar det om livets mening, konsten och kärleken - men inte särskilt pretentiöst. I vilket fall en film med mycket värme och en fin början i ”havet av hundlokor”.

Titeln är hämtade från en affisch med Snobben, vilken flimrar förbi, som en kommentar till hur livet drabbar oss. Bäst är den gräsligt ängsliga psalmsången (SvPs 176) och den väl placerade lådan med Sidi Brahim i vännens kök (kan det bli mer sjuttiotal än så?).